3247 Di Martino
| 3247 Di Martino | |
_Di_Martino.png) Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Edward L.G. Bowell |
| Upptäcktsplats | Anderson Mesa Station |
| Upptäcktsdatum | 30 december 1981 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (3247) Di Martino |
| Alternativnamn | 1981 YE, 1968 HR, 1979 HO1, A909 BL[1] |
| Uppkallad efter | Mario di Martino[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 2,684 AU |
| Perihelium | 2,068 AU |
| Halv storaxel | 2,376 AU |
| Excentricitet | 0,1296315 |
| Siderisk omloppstid | 3,66 år |
| Medelomloppshastighet | 19,32 km/s |
| Medelanomali | 246,0° |
| Inklination | 3,933° |
| Longitud för uppstigande nod | 45,52° |
| Periheliumargument | 146,4° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 13,7 km |
| Synodisk rotationsperiod | 5,4 h |
| Albedo | 0,064 |
| Absolut magnitud (H) | 13,25[3] |
3247 Di Martino eller 1981 YE[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 30 december 1981 av den amerikanske astronomen Edward L.G. Bowell vid Anderson Mesa Station. Den är uppkallad efter den italienska astronomen Mario di Martino.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 13 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 3247 Di Martino” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=3247. Läst 30 september 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (3247) Di Martino. Springer Berlin Heidelberg. sid. 270. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_3248. Läst 30 september 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||